Hej alla läsare, det är Marcus "den älskvärde" Johansson som är skribent idag på bloggen. Jag sitter i skrivande stund alldeles ensam i aulan och lyssnar på Muse, även kallat världens bästa band, och känner att livet ändå är ganska bra.

Men nog om det, idag har vi deltagit i invigningen av flickskolan vi lagt taket på, och trots allt att det var lite drygt, för annat kan man inte säga, så hade vi trevligt på den lilla tillställningen som hölls i vår och våra lärarares ära. Efter det var det lunch, som dock infall något sent på grund utav den redan nämnda invigningen. Sedan så åkte några i klassen till Kpando för att delta i marknaden som hölls där idag. Resten av truppen stannade hemma och tog det lugnt, spelade kort och sov. Iallafall den undertecknade, och Adam "Schnegel" Löfgren, som stannade hemma för att sola. Ikväll har vi bara tagit det lugnt, och börjat inse att slutet är nära. Men för mig personligen så känns det ändå ganska skönt, jag saknar Sverige även fast att Ghana är ett helt otroligt land. Att man sedan saknar vissa personer i Sverige gör inte hela denna period i livet enklare. Ja, mamma, jag menar dig, och även en annan person, som inte ska nämnas vid namn. Men hon vet vem hon är. Hehu.

Vill även tillägga att Johan "Schrimpen" Lundström fyller 44 år idag, och att vi har firat denne mans födelsedag som bara byggprogrammet kan. Grattis för fan Johan, du är kung!

Men som man så fint säger på engelska "I bid thee farewell."


PS. Pappa, jag vill ha pannkaka när jag kommer hem, så jag kan steka upp den på söndagmorgon. DS.