Back to reality...
Så är man tillbaka i vardagen och det behövdes ett påsklov innan man känner sig "normal" igen...
Att komma hem till Sverige med alla de rutiner och stressmoment som det innebär har inte varit helt lätt och jag kan tänka mej att det har varit ännu svårare för eleverna... En annan har provat på Afrika en gång tidigare, men ändå så känner man en tomhet och kanske har svårt att veta om man ska vara glad eller ledsen... Det är dock helt normalt. Man känner en lägtan tillbaka och känslan om att man faktiskt hade kunnat stanna kvar längre kryper på... Ris och kyckling en vecka till hade nog inte gjort något. Nu är det viktigt att man förstår att man är ensam om upplevelserna och att omgiviningen inte kanske förstår hur roligt man har haft det och kanske inte är så intresserad av att se alla bilder och ta del av upplevelser som man har. Det räcker med att berätta lite om mat och intryck, men sedan är man ganska ensam om upplevelsen. Som tur är så har man 23 kompisar/elever och 8 lärare/kollegor som man kan dela upplevesen med när alla andra har tröttnat... Vi finns här när helst det behövs! Ser fram emot måndagen den 8 juni då vi får träffas igen i min stuga och tillsamman minnas tillbaka på det goda och minder bra (om det finns något sådant)...
här kommer i alla fall lite bilder från den första dagen i Tjärnberg! Första dagen som det börjar kännas att man är tillbaka och man vet var man är när man vaknar... ;-)
GLAD PÅSKA TILL ER ALLA! Jag vill bara säga att jag saknar kvällarna i värmen med elever runt omkring i kalsonger och gitarrsång. Det känns lite tyst på kvällarna. Saknar er alla!
Puss och kram från fröken Anna-Karin (magister
)
Man kan sola även i Sverige...men med mera kläder på... ;-)
Måste laga sin egen mat...
Att komma hem till Sverige med alla de rutiner och stressmoment som det innebär har inte varit helt lätt och jag kan tänka mej att det har varit ännu svårare för eleverna... En annan har provat på Afrika en gång tidigare, men ändå så känner man en tomhet och kanske har svårt att veta om man ska vara glad eller ledsen... Det är dock helt normalt. Man känner en lägtan tillbaka och känslan om att man faktiskt hade kunnat stanna kvar längre kryper på... Ris och kyckling en vecka till hade nog inte gjort något. Nu är det viktigt att man förstår att man är ensam om upplevelserna och att omgiviningen inte kanske förstår hur roligt man har haft det och kanske inte är så intresserad av att se alla bilder och ta del av upplevelser som man har. Det räcker med att berätta lite om mat och intryck, men sedan är man ganska ensam om upplevelsen. Som tur är så har man 23 kompisar/elever och 8 lärare/kollegor som man kan dela upplevesen med när alla andra har tröttnat... Vi finns här när helst det behövs! Ser fram emot måndagen den 8 juni då vi får träffas igen i min stuga och tillsamman minnas tillbaka på det goda och minder bra (om det finns något sådant)...
här kommer i alla fall lite bilder från den första dagen i Tjärnberg! Första dagen som det börjar kännas att man är tillbaka och man vet var man är när man vaknar... ;-)
GLAD PÅSKA TILL ER ALLA! Jag vill bara säga att jag saknar kvällarna i värmen med elever runt omkring i kalsonger och gitarrsång. Det känns lite tyst på kvällarna. Saknar er alla!
Puss och kram från fröken Anna-Karin (magister
)
Man kan sola även i Sverige...men med mera kläder på... ;-)Måste laga sin egen mat...Hemma i kalla Sverige
Oj det känns verkligen konstigt att vara hemma i kalla Sverige. Jag har alltså bytt 30-40 graders värme och palmer mot snö och kyla. Men det är som dom säger. Borta bra men hemma bäst!
Men jag måste säga att det här är det coolaste och mest underbara jag gjort i hela mitt liv! Det som vi fått uppleva och se där nere är oförglömligt. Alla människor! Gud vilka människor! Överallt vart man gick fick man nya vänner och många av dom saknar jag. Nån dag önskar jag att jag får möjligheten att åka tillbaka och träffa alla igen.
Jag vill tacka alla i klassen, lärare och mest av allt Samuel (Sammi the Boss) för dom här tre veckorna. Den här resan har verkligen fått oss att utvecklas på sätt som vi inte förstått än. Jag skulle aldrig vilja byta bort det här mot någonting i världen! Tack!
Men jag måste säga att det här är det coolaste och mest underbara jag gjort i hela mitt liv! Det som vi fått uppleva och se där nere är oförglömligt. Alla människor! Gud vilka människor! Överallt vart man gick fick man nya vänner och många av dom saknar jag. Nån dag önskar jag att jag får möjligheten att åka tillbaka och träffa alla igen.
Jag vill tacka alla i klassen, lärare och mest av allt Samuel (Sammi the Boss) för dom här tre veckorna. Den här resan har verkligen fått oss att utvecklas på sätt som vi inte förstått än. Jag skulle aldrig vilja byta bort det här mot någonting i världen! Tack!
//Super nöjda Josefin
Borta bra men hemma bäst...
Tidigt i morse anlände bussen till Kaplanskolan, tillsammans med en hög trötta, hemlängtande elever och lärare. Resan hem gick mycket bättre än förväntat. Jag hade trott att det någon gång skulle gnällas och tjatas, men alla elever har uppvisat ett otrooligt bra humör och tålamod under resdagar! Språkbruket har varit betydligt bättre än de sista inläggen, men ett uttryck har skapats och det kommer nog att följa med resten av livet och det är från Ö-vik; "Dra åt helvete!"
Nu när man är hemma inser man snabbt att allt är som vanligt. Det händer inte särskilt mycket hemma och maten är inte heller så utsökt som man trodde den skulle vara. Vanlig husmanskost eller ris och kyckling??? Inte stor skillnad!
Jag har pratat med våra vänner i Ghana och de hälsar till alla att de saknar oss och att vi har bidragit till en hel del. Mycket mer än vi säkerligen förstår.
Till alla er föräldrar vill jag bara tacka för att ni lånat ut era barn till oss lärare i 3 veckor! Det har varit en fantastisk upplevelse och i framtiden kommer man att kunna minnas tillbaka på denna tid och veta att vad som än händer så har vi alltid Ghana! Sköt om er och vi kommer att presentera vår resa längre fram i vår!
Vårsoliga hälsningar till er alla från Fröken Anna-Karin (magister)
Nu när man är hemma inser man snabbt att allt är som vanligt. Det händer inte särskilt mycket hemma och maten är inte heller så utsökt som man trodde den skulle vara. Vanlig husmanskost eller ris och kyckling??? Inte stor skillnad!
Jag har pratat med våra vänner i Ghana och de hälsar till alla att de saknar oss och att vi har bidragit till en hel del. Mycket mer än vi säkerligen förstår.
Till alla er föräldrar vill jag bara tacka för att ni lånat ut era barn till oss lärare i 3 veckor! Det har varit en fantastisk upplevelse och i framtiden kommer man att kunna minnas tillbaka på denna tid och veta att vad som än händer så har vi alltid Ghana! Sköt om er och vi kommer att presentera vår resa längre fram i vår!
Vårsoliga hälsningar till er alla från Fröken Anna-Karin (magister)
