Efter en tids ledighet (som gärna fått vara lite längre) och god julmat så är man nu tillbaka i skolan igen. Batterierna är laddade och motivationen är återfunnen. Projektets arbete fortsatte direkt och folk verkar mer engagerade än någonsin, förmodligen för att det börjar dra ihop sig. Det har börjat ordnas grupper inför vaccinationen mot hepatit A+B och gula febern, så snart ska det börja sticka i armarna på oss. En "inför projekt ghana"-film är på gång innan avresan där vi ska försöka få med så mycket som möjligt om vad vi gjort för att kunna genomföra projektet.
Det har börjats klura på vilket material vi anser viktigt att dokumentera nere i Ghana så vi inte missar någonting till vår storslagna film som också kommer göras.


En bild när vi spelade volleyboll och fotboll när våra vänner var på besök.


Simon N

Ärligt talat har jag ingen aning om hur man skriver "Jag heter ...." på Ewe, jag vet bara hur man uttalar det på ett sånt sätt så att folket i Ghana enbart kommer att skratta åt mig, men det räknas endå.

nuɖuɖu = Mat
woezo = Välkommen
Midunu = Låt oss äta/Du är inbjuden
(Källa: Jennifer Adzakro)

Det är lite mer än 2 månader kvar innan vi åker iväg. Hoppas man hinner lära sig lite mer ord.

Bjuder på en bild också, som tillskillnad från Adams bild inte bara centrerar en person.

Hej kära bloggläsare!

Har fin främmande i Lövånger av två söta pojkar som redan har börjat jobba på solbrännan i Egyptien och är laddade på 3 veckor värme & Svett i ghana  =)   TTAGGGAH

Denna sida är för tillfället under konstruktion för att återuppta projektet.
Mer information kommer vid senare tillfälle och sidan beräknas vara uppdaterad inom närmsta vecka.

Så är man tillbaka i vardagen och det behövdes ett påsklov innan man känner sig "normal" igen...
Att komma hem till Sverige med alla de rutiner och stressmoment som det innebär har inte varit helt lätt och jag kan tänka mej att det har varit ännu svårare för eleverna... En annan har provat på Afrika en gång tidigare, men ändå så känner man en tomhet och kanske har svårt att veta om man ska vara glad eller ledsen... Det är dock helt normalt. Man känner en lägtan tillbaka och känslan om att man faktiskt hade kunnat stanna kvar längre kryper på... Ris och kyckling en vecka till hade nog inte gjort något. Nu är det viktigt att man förstår att man är ensam om upplevelserna och att omgiviningen inte kanske förstår hur roligt man har haft det och kanske inte är så intresserad av att se alla bilder och ta del av upplevelser som man har. Det räcker med att berätta lite om mat och intryck, men sedan är man ganska ensam om upplevelsen. Som tur är så har man 23 kompisar/elever och 8 lärare/kollegor som man kan dela upplevesen med när alla andra har tröttnat... Vi finns här när helst det behövs! Ser fram emot måndagen den 8 juni då vi får träffas igen i min stuga och tillsamman minnas tillbaka på det goda och minder bra (om det finns något sådant)...
här kommer i alla fall lite bilder från den första dagen i Tjärnberg! Första dagen som det börjar kännas att man är tillbaka och man vet var man är när man vaknar... ;-)
GLAD PÅSKA TILL ER ALLA! Jag vill bara säga att jag saknar kvällarna i värmen med elever runt omkring i kalsonger och gitarrsång. Det känns lite tyst på kvällarna. Saknar er alla!
Puss och kram från fröken Anna-Karin (magister
)Man kan sola även i Sverige...men med mera kläder på... ;-)
Måste laga sin egen mat...

Oj det känns verkligen konstigt att vara hemma i kalla Sverige. Jag har alltså bytt 30-40 graders värme och palmer mot snö och kyla. Men det är som dom säger. Borta bra men hemma bäst!

Men jag måste säga att det här är det coolaste och mest underbara jag gjort i hela mitt liv! Det som vi fått uppleva och se där nere är oförglömligt. Alla människor! Gud vilka människor! Överallt vart man gick fick man nya vänner och många av dom saknar jag. Nån dag önskar jag att jag får möjligheten att åka tillbaka och träffa alla igen.
Jag vill tacka alla i klassen, lärare och mest av allt Samuel (Sammi the Boss) för dom här tre veckorna. Den här resan har verkligen fått oss att utvecklas på sätt som vi inte förstått än. Jag skulle aldrig vilja byta bort det här mot någonting i världen! Tack!

Tidigt i morse anlände bussen till Kaplanskolan, tillsammans med en hög trötta, hemlängtande elever och lärare. Resan hem gick mycket bättre än förväntat. Jag hade trott att det någon gång skulle gnällas och tjatas, men alla elever har uppvisat ett otrooligt bra humör och tålamod under resdagar! Språkbruket har varit betydligt bättre än de sista inläggen, men ett uttryck har skapats och det kommer nog att följa med resten av livet och det är från Ö-vik; "Dra åt helvete!"

Nu när man är hemma inser man snabbt att allt är som vanligt. Det händer inte särskilt mycket hemma och maten är inte heller så utsökt som man trodde den skulle vara. Vanlig husmanskost eller ris och kyckling??? Inte stor skillnad!

Jag har pratat med våra vänner i Ghana och de hälsar till alla att de saknar oss och att vi har bidragit till en hel del. Mycket mer än vi säkerligen förstår.

Till alla er föräldrar vill jag bara tacka för att ni lånat ut era barn till oss lärare i 3 veckor! Det har varit en fantastisk upplevelse och i framtiden kommer man att kunna minnas tillbaka på denna tid och veta att vad som än händer så har vi alltid Ghana! Sköt om er och vi kommer att presentera vår resa längre fram i vår!

Vårsoliga hälsningar till er alla från Fröken Anna-Karin (magister)

okey..alla är på bussen och är nu på E4:an. Så hamburgare och mommor är allt något x-tra enligt rapporter därifrån.

ja,fytusan vilken resa detta har varit! vi har fatt uppleva sa otroligt mycke som vi egentligen inte skulle ha gjort om vi inte deltagit i projektet...vi har inte bara lart oss saker om ett annat land,folk,kultur osv utan vi har lart oss mycket om oss sjalva och varandra.For sa javla latt ar det ju inte att vara med samma personer hela tiden, det kanns ibland som vi deltagit i bigbrother...Men detta kanske inte har varit det svaraste under resan!det som for mig varit jobbigt forutom att se alla fattiga manniskor sa ar det att vara ifran sin flickvann,snon,skotern och familj da..Det har varit ett rent javla hellvette maste jag saga!(kanske beror pa att jag har varldens finaste tjej da men).. Det kanns hur bra som hellst nu nar vi har lyckats med det vi velat under resan och att man klarat allt utan brak,tjaffs eller nagot liknande..for det ar riktigt at hellvette svart att lammna allt man har hemma och istallet leva med (ibland) sina jobbiga klasskamrater som verkligen vet hur man kan javlas..Men vi har lyckats och hemresan ar nara!kanns riktigt javla skont rent ut sagt... Nu sager jag godnatt till alla ni dar hemma och se till att leva over denna korta tid som ar kvar! for vi vet att ni alla saknar oss sa in at satan..hahah... Halsningar! som vanligt halsar alla till deras familjer osv.. Janne Hultis halsar sa mycket till familjen! (han har det fortfarande svart,han grater hela tiden)haha.. oegren,vickan,emil halsar till deras efterlangtade flickvanner.. och speciellt jag william den allsmaktige halsar sa mycket till varldens baste evzzi! du ar det basta som finns,alskar dig meest..pusss

Eftersom det funkade sa bra att lagga in bilder sa la jag in lite av varje...

Posering vid bygget.                                                                                                            ..Avslutningsceremonin...




Saa, alla foraldrar, familjer, slaktingar och vanner samt alla andra som har foljt oss pa denna resa, till er vill jag bara saga att nu ar det inte lange kvar... Vi har idag paborjat en val fortjant semester vid Chances Hotel resort i HO. Idag har poolen varit overfylld med glada ungdomar fram Sverige som njutit i fulla drag av att fa komma till en pool och slappna av lite... Killarna och tjejerna och aven lararna har kampat hart mot varmen och svetten har runnit vare sig man har jobbat hart pa bygget eller bara legat i skuggan och haft det bra... :-)
Vattenforbrukningen har overskridit budgeten for lange sedan och vi maste lata eleverna sjalva betala lite vatten, men de havdar att de da kommer att do av uttorkning for pengarna borjar ta slut for vissa av dem... :-) Men en vatska verkar de absolut kunna ha rad med... haha!
I gar var var sista dag i Anfoega och den avslutades med en kortare avskedsceremoni och en avslutningsmiddag med partner eleverna och lararna pa skolan. Det var trevligt, men for vissa aven lite sorgligt! Vissa fick trosta sina partners, men forhoppningsvis sa kommer de att ha kontakt via mail eller brev. Under vistelsen i Anfoega har vi fatt manga vanner och det kandes lite vemodigt att lamna Anfoega i morse, men nu ser vi fram emot BBQ i kvall och sedan en dag vid poolen i morgon! Pa mandag efter frukost lamnar vi HO och beger oss till ACCRA! Sen aker vi hem vid 23.35, tror jag... Manga langtar hem till mamma och pappa, men de flesta till sina flickvanner resp. pojkvanner! Jag langtar oxa, men skulle garna stanna lite langre. Det finns sa mycket mer att se och gora, men det far bli en annan gang! Nu ska jag forsoka lagga in bilder och sedan ga till rummet for att gora mig klar infor middagen! Ser fram emot nagot nytt!
Ps Eleverna halsar att de vill ha ris och kyckling till middag pa onsdag den 1 April!!!!!!!!!!!!!

See ya soon
Froken Anna-Karin (magister)

Små krypen är stora!

Svenska elever sitter som ljus, de har just sett
hur en elev fick smaka på "käppen", det var inte
bestraffning utan uppfostran!

Tyvärr Henke vi hade bara en bild med oss!-Vi saknar även Roger o Wanje!
Hälsningar från fjortisarna i Ghana!

I
Inne i Elina Castel, där slavarna förvarades i väntan på transport till Amerika!